Är det bara jag som tycker att filmen faktiskt var bra i förhållande till boken? Jag vet inte alls jag, men så vitt jag vet så är boken uppdelad i 3 delar och filmen som varit på bio nu är första filmen. Jag kan förstå att dom som inte läst boken tycker att filmen kan vara rätt meningslös, men för den som läst boken, kan uppfattas som mycket bättre då man på ett otroligt bra sätt fått tagit del av den känslomässiga biten. Det finns ju en bakgrund till varför människan är som han är. Det är en bok. Och en film. For Gods sake! Folk läser böcker om misshandel, knark och undre världen. Men inte fasen blir det några skriverier i tidningen, insändare som hatar böckerna för det? Han misshandlar henne inte. Han knarkar inte. Han mördar henne inte. Kanske att man ska sluta vara så trångsynt och se hela filmen för vad den är inte fokusera på att han har kontrollbehov och att dom har sex. Det var ingen porrfilm som alla kritiker uttrycker sig. Jag ser aldrig på porr själv men jag ska inte sticka under stolen med att man aldrig sett en, och allvarligt.. det är ju inte ens i närheten. Till och med där så är ju kvinnan mer undergiven. 

Man behöver inte älska filmen, inte ens tycka om den om man inte vill. Men måste det bli en sån big deal i media över denna boken/filmen? Alla kan ha trauman och varit med om otäcka saker som får en att tänka tillbaka och tycka att det är jobbigt. Men det har vi alla någon gång om någonting. Är det bara jag som tycker att det hela är oerhört överdrivet? Jag kanske är ensam, men då får fallet vara så. 

Med det sagt så vill jag önska alla en bra fredag! Kvällen ska spenderas med min bästa vän. Tvivlar inte en sekund på att det kommer bli roligt och underhållande, de är det som är så bra med henne att trots ingenting att göra har jag likt förbannad träningsvärk i alla valkar jag har (muskler, sorry) ;) 

Bjuder på en bild från dagens morgon och mitt desperata försök att se bra ut. Varse!

..nästan iallafall. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva ett inlägg på den här bloggen igen, min lust visade mig motsatsen. Har precis suttit och gjort en nostalgitripp tillbaka flera år i tiden och läst igenom mina egna, gamla inlägg. Inser ganska snabbt att mitt liv i princip ser likadant ut. Jag bor fortfarande med samma kille, lyckligt förlovade, umgås mycket med mina vänner, jobbar mer än vad jag sover. Men samtidigt är det väl vad livet ska gå ut på, eller hur?

Om jag nu fortstättningsvis skriver så kommer den här bloggen mestadels att hamna om min vardag. DÄR har vi dock en förändring sen sist jag skrev då jag tyckte det var jobbigt att resa sig från soffan till sängen. Det vill säga att mycket av denna kommer att handla om mitt "nya" liv. Träning och kost. Min nya riktning i livet, arbetslivet. Hade ni frågat mig för 6-7 månader sen vad jag vill bli så hade jag skakat på huvudet och ryckt på axlarna för jag hade inte den blekaste aning. Och jag hade aldrig en tanke på att jag ville utbilda mig till det jag vill göra idag, nämligen sjuksköterska. 
Idag jobbar jag på BUP. De flesta vet vad det är, men för er som inte vet så är det Barn-och-Ungdomspsykiatrin. Aldrig har jag trivts så bra med ett arbete och helt ärligt så är det som att yrket har hittat mig, inte jag som har hittat yrket. MEN mycket har hänt på vägen.. mycket har hänt sedan sist.

Stösta delen till varför jag skriver är för att jag har snöat in på andras bloggar och finner det faktiskt både roligt och intressant att läsa dom. Vänner som bekanta, bekanta som kändisars, kändisars som min egen. Det ska bli intressant hur länge jag orkar hålla i det här denna gången.

 

Take care!
(`v´)
`v´