DJUP OCH ARG
Jag är inte guds bästa barn, men jag är heller inte djävulens bästa vän.
Däremot försöker jag sträva efter att vara någon form av ängel,
vilket jag hittills tycker har funkat ganska bra.
Nu till det stora hela, vad i hela friden är det för fel på folk?
Sundsvall är ett litet hål, en liten håla, mindre än vad man i själva vekret tror.
Ibland älskar jag den för jag har också sjukt underbara människor runt omkring mig.
Men sen har vi dom små korkade individerna som har valt att totalt förpetsa den här staden.
Som alltid vill ha respekt, som är statuskåta och som absolut inte kan leva med sig själv om man inte får det man verkligen allra mest vill ha. VARFÖR kan man inte vara glad och nöjd för det man faktiskt redan har?
Att skapa problem är något som alla älskar här, intriger gör allt mycket "roligare".
Jag vet, de låter komiskt, men så är det. Eller ja, det är iallafall min uppfattning.
Tror att jag ska skapa någon form av hippie-värld som ska leva efter FRED, KÄRLEK och RESPEKT.
Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att folk har totalt glömt bort vad dessa tre ord har för betydelse och mening. Istället har man sopat in sig på hat, olycka och skadeglädje. Vart är vi påväg?
Igår pratade jag med en människa som bor i ett område vars grannar och folk runt omkring ställer till det så pass att man knappt vågar gå till bilen utanför dörren, utan att vara rädd. Ska barnen som bor där då få en uppfattning att samhället fungerar på så vis? Som sedan ska bygga nytt, föda nytt. Ja, men de är okej att misshandla sina barn/fruar. De är okej att slå sönder varandras egendomar och bostäder? De är okej att slå sönder varandra och totalt mosa ner all självsäkerhet och trygghet?
Däremot försöker jag sträva efter att vara någon form av ängel,
vilket jag hittills tycker har funkat ganska bra.
Nu till det stora hela, vad i hela friden är det för fel på folk?
Sundsvall är ett litet hål, en liten håla, mindre än vad man i själva vekret tror.
Ibland älskar jag den för jag har också sjukt underbara människor runt omkring mig.
Men sen har vi dom små korkade individerna som har valt att totalt förpetsa den här staden.
Som alltid vill ha respekt, som är statuskåta och som absolut inte kan leva med sig själv om man inte får det man verkligen allra mest vill ha. VARFÖR kan man inte vara glad och nöjd för det man faktiskt redan har?
Att skapa problem är något som alla älskar här, intriger gör allt mycket "roligare".
Jag vet, de låter komiskt, men så är det. Eller ja, det är iallafall min uppfattning.
Tror att jag ska skapa någon form av hippie-värld som ska leva efter FRED, KÄRLEK och RESPEKT.
Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att folk har totalt glömt bort vad dessa tre ord har för betydelse och mening. Istället har man sopat in sig på hat, olycka och skadeglädje. Vart är vi påväg?
Igår pratade jag med en människa som bor i ett område vars grannar och folk runt omkring ställer till det så pass att man knappt vågar gå till bilen utanför dörren, utan att vara rädd. Ska barnen som bor där då få en uppfattning att samhället fungerar på så vis? Som sedan ska bygga nytt, föda nytt. Ja, men de är okej att misshandla sina barn/fruar. De är okej att slå sönder varandras egendomar och bostäder? De är okej att slå sönder varandra och totalt mosa ner all självsäkerhet och trygghet?
KOM IGEN!
